Fölbedömning & fölchampionat
Jag bestämde redan innan fölet hade kommit att om allting gick vägen och båda hästarna var friska och mådde väl så skulle jag göra en fölmönstring. Främst för att tanken var så rolig, det var mitt första föl och självklart skulle vi göra precis allting vi kunde göra. För det andra så ansåg, och anser, jag att det är bra träning. Fölet får träna på lastning, att åka transport, lämna hemmet och flocken, samt befinna sig i ny miljö. Eftersom Chimi var och är så pass trygg så kändes det faktiskt helt rätt att åka.
Vaida är ju heller inte dräktig så även om det såklart finns en smittorisk så var den risken så liten att fördelarna vägde över.
Jag tänkte kort förklara vår upplevelse av både fölbedömningen och fölchampionatet vilket för mig var två helt olika upplevelser.
Vaida är ju heller inte dräktig så även om det såklart finns en smittorisk så var den risken så liten att fördelarna vägde över.
Jag tänkte kort förklara vår upplevelse av både fölbedömningen och fölchampionatet vilket för mig var två helt olika upplevelser.
Fölbedömningen
Vi anmälde till fölbedömning när hon var lite drygt 2 månader och 2 veckor. Jag hade kollat flertalet youtube-videos från fölbedömning samt lusläst propositionen men kände mig ändå relativt oförberedd när vi väl var på plats. Eftersom det var så få startande på bedömningen så var tempot väldigt hektiskt och vi hade därför inte möjlighet att kolla på föl innan oss för att få en uppfattning om tempo, rytm etc.
Vaida som är en explosiv häst drog för kung och fosterland i galoppen, vilket jag nu i efterhand borde ha kunnat räkna ut. Hon behöver inget understöd för att hålla galoppen men eftersom vi gav det så fick fölet springa för sitt liv! Haha.
Jag tyckte också att den allmäna stämningen var lite strängare än på fölchampionatet, av någon anledning. Lite mer irritation över visare som fick problem med föl på rätt sida av stoet och så vidare.
Allt var snabbt över och efter hade man lite känslan av "jaha.. var det bara det?"
Generellt tog fölbedömningen rätt så hårt på Chimi. Hon som vanligtvis alltid möter en i boxen/hagen drog sig något undan. Hon fick nästintill en veckas vila från mänsklig kontakt innan hon återgick till det normala.
Fölchampionatet
Vi kvalade trots allt oss vidare till fölchampionatet men eftersom Chimi tog upplevelsen av fölbedömningen sisådär och jag absolut inte förväntade mig en vinst så var jag tveksam på om jag skulle åka. Sista dagen för anmälan så valde jag ändå att anmäla henne. Hon hade mognat lite ytterligare och var ännu mer nyfiken än innan. Dessutom kanske man bara får chansen en gång, så varför inte?
Fölchampionatet för SWB Mälardalen gick av på Strömsholm. Chimi tog lastningen, transportåkandet, och platsståendet i transporten helt perfekt. Hon åt, drack och diade och var generellt väldigt positiv. Vaida är ju fantastisk att ha med sig och är aldrig stressad över transportåkande, så hon är verkligen en förebild och det smittar ju av sig på fölet.
Vi anmälde till fölbedömning när hon var lite drygt 2 månader och 2 veckor. Jag hade kollat flertalet youtube-videos från fölbedömning samt lusläst propositionen men kände mig ändå relativt oförberedd när vi väl var på plats. Eftersom det var så få startande på bedömningen så var tempot väldigt hektiskt och vi hade därför inte möjlighet att kolla på föl innan oss för att få en uppfattning om tempo, rytm etc.
Vaida som är en explosiv häst drog för kung och fosterland i galoppen, vilket jag nu i efterhand borde ha kunnat räkna ut. Hon behöver inget understöd för att hålla galoppen men eftersom vi gav det så fick fölet springa för sitt liv! Haha.
Jag tyckte också att den allmäna stämningen var lite strängare än på fölchampionatet, av någon anledning. Lite mer irritation över visare som fick problem med föl på rätt sida av stoet och så vidare.
Allt var snabbt över och efter hade man lite känslan av "jaha.. var det bara det?"
Generellt tog fölbedömningen rätt så hårt på Chimi. Hon som vanligtvis alltid möter en i boxen/hagen drog sig något undan. Hon fick nästintill en veckas vila från mänsklig kontakt innan hon återgick till det normala.
Vi kvalade trots allt oss vidare till fölchampionatet men eftersom Chimi tog upplevelsen av fölbedömningen sisådär och jag absolut inte förväntade mig en vinst så var jag tveksam på om jag skulle åka. Sista dagen för anmälan så valde jag ändå att anmäla henne. Hon hade mognat lite ytterligare och var ännu mer nyfiken än innan. Dessutom kanske man bara får chansen en gång, så varför inte?
Fölchampionatet för SWB Mälardalen gick av på Strömsholm. Chimi tog lastningen, transportåkandet, och platsståendet i transporten helt perfekt. Hon åt, drack och diade och var generellt väldigt positiv. Vaida är ju fantastisk att ha med sig och är aldrig stressad över transportåkande, så hon är verkligen en förebild och det smittar ju av sig på fölet.
Fölchampionatet upplevde jag som otroligt trevligt arrangerat. Jag hade uppfattningen från andra att tempot skulle vara ännu högre, vilket det förvisso var, men samtidigt kändes det som man faktiskt fick chansen att visa upp sitt föl korrekt om man inte lyckades vid första försöket.
Dessutom var vi ju faktiskt förberedda den här gången och hade en fölbedömningen i rutinbagaget. Vi hann dessutom kolla på några visare innan oss vilket underlättade i vår egen bedömning i hur vi ville visa hästarna.
Den största skillnaden var ju nu att hoppfölen skulle hoppa en upphöjd bom (sockerbit). Jag hade tränat lite löshoppning hemma men när sto, efter sto, vägrade hoppa blev jag faktiskt nervös.
När det väl var vår tur så tänker jag att vi faktiskt inte kunnat visa hästarna bättre än vi gjorde. Jag tycker det var lugnt, kontrollerat, bra tempo och så hoppade de båda varje gång utan stopp. Båda hästarna hoppade fantastiskt och jag var faktiskt riktigt stolt över att få visa dem.
Vi fick ingen placering (fyra placerade i klassen), men så otroligt stolt var jag för det. Vilka hästar jag har!